| 释义 |
文馨英漢☞蠻蛮 mán1) b.f. barbaric; fierce (野蛮)2) adv. quite; very3) n. hist. southern “barbarians”蛮mánbarbarianbullyingveryquiteroughreckless蛮 n. 古代称南方的民族southern barbarians adj. 参见:蛮横[mánhèng]蛮不讲理 unreasonable这人蛮不讲理 this person is unreasonable鲁莽reckless adv. 很 |